“Valentinos” är en riktig doldis från 1977, en film som lika gärna skulle kunna ha släppts på 60-talet med sin charmiga retroestetik. Den brittiske regissören Michael Feast tar oss med till den livliga stadsdelen Soho i London, där två unga människor – Terry och Sarah – möter varandra och snabbt förälskar sig. Men deras kärlek är inte utan hinder: Terry är en begåvad men arbetslös konstnär som drömmer om ett genombrott, medan Sarah är upptagen av sitt arbete på ett danskt konditori, känt för sina fantastiska bullar.
Filmen utspelar sig mot en bakgrund av pulserande musik och färgstarka miljöer, från de trånga gränderna i Soho till den pittoreska trädgården där Terry försöker imponera på Sarah med sin konstnärliga talang.
“Valentinos” är mer än bara en kärlekshistoria; den är också ett porträtt av London på 70-talet, en tid då punk och new wave musik tog världen med storm och ungdomarna utmanade gamla värderingar.
Roll | Skådespelare |
---|---|
Terry | David Essex |
Sarah | Carrie Fisher |
Tony | Colin Blakely |
Mrs. Peters | Irene Handl |
Filmens titel är inspirerad av den legendariske dansaren Rudolph Valentino, vars romantiska gestaltning på vita duken inspirerade generationer av filmälskare.
David Essex, som spelade rollen som Terry, var redan en etablerad popstjärna på 70-talet och hans karisma lyser verkligen igenom i filmen. Carrie Fisher, känd för sin roll som prinsessan Leia i Star Wars-serien, levererar ett övertygande porträtt av den unga Sarah.
Men “Valentinos” är inte bara en film för romantiker. Den utforskar också komplexa teman som klasskillnader, identitet och drömmar. Terry kämpar för att hitta sin plats i samhället, medan Sarah försöker balansera sina egna ambitioner med kraven från omgivningen.
Filmen bjuder på många komiska situationer, tack vare det väl utvalda skådespeleriets charm. En scen som särskilt förtjänar att nämnas är då Terry försöker imponera på Sarah genom att rita en porträtt av henne – med katastrofala resultat.
“Valentinos” hade inte den kommersiella succén som många andra filmer från 1977, men den har utvecklats till en kultfilm bland vissa entusiaster.
För oss som gillar charmiga romantiska komedier med en viss nostalgisk touch är “Valentinos” ett perfekt val för en myskväll.
Den erbjuder inte bara underhållning utan också en intressant inblick i Londons kulturliv på 70-talet. Den blandar humor och drama, kärlek och drömmar på ett sätt som gör den till en minnesvärd filmupplevelse.
Vad är det egentligen som gör “Valentinos” till en så unik filmupplevelse?
Det finns flera faktorer som bidrar till filmens unika karaktär:
-
Musik: Filmen är full av livlig musik, både originalmusik komponerad specifikt för filmen och populära låtar från 70-talet. Musiken förstärker stämningen och gör filmen extra engagerande.
-
Fotografering: Kameran fångar Soho-miljön på ett fantastiskt sätt. Färgerna är levande, och kamerorna rör sig lekfullt bland gatorna och människorna.
-
Humor: “Valentinos” är en film som inte tar sig själv allt för seriöst. Den innehåller många komiska situationer och repliker som får publiken att skratta högt.
-
Kärlek: Kärlekshistorien mellan Terry och Sarah är både söt och trovärdig. De två skådespelarna har en fin kemi, och deras relation utvecklas på ett naturligt sätt.
Sammanfattningsvis är “Valentinos” en unik och minnesvärd film som förtjänar att ses av alla som älskar romantiska komedier med en viss nostalgisk touch. Den bjuder på underhållning, humor, kärlek och en intressant inblick i Londons kulturliv på 70-talet.